Så kommer man hem efter en operation som ställt hela ens kropp på noll. Allt börjar om. Du ska nu lära kroppen att ta emot mat igen. Hur gör man det? Fick du någon genomgång i hur du ska bete dig när du kommer hem? En liten handbok i vad som händer i kropp och knopp?
Jag vill gärna skicka med dig några tankar här. Tre personers upplevelse som jag tror vi alla kan relatera till som gjort denna operation.
- Bara resan hem kändes som ett maratonlopp. Jag var helt slut och orkade inte kliva ur bilen vid apoteket ens, bönade min man om att hämta mina tabletter. Jag satt kvar i bilen och kände mig helt tom, vad hade jag egentligen gjort? Var det så farligt innan, kunde jag inte försökt en gång till att banta på det gamla hederliga och vanliga sättet! När min man kom ut satt jag och grät floder av tårar.
- Hur skulle jag orka gå uppför trappan? Än mindre orka tänka på att det snart var dags att äta igen. Herre, hur ska jag mäkta med. Vad hade jag i kylen? Hade jag något hemma som jag kunde snabbt äta? Redan nu hade jag gått över en timma i tiden för nästa mål. Efter trappan satt jag i hallen och skakade, min dotter kom med banan och vatten. Snart var jag mig själv igen.
- Så pigg. Jag är en ny människa. Jag vill allt, jag orkar allt och jag har sådana planer för framtiden. Jag äter i språnget och fixar det som fixas bör. Allt är lätt och jag är lätt. Ibland får jag en smäll, men då lägger jag mig ner och tänker att jag är lyckligt lottad som gjorde denna operation och lyckades. Man måste bara låta tiden ha sin gång.
*Tre olika berättelser. *Tre olika människor. *En hemresa. *En ett halvår efter operation. *En två år efter operation.
Vad tänker du? Var är du på din resa? Har du upplevt detta som de här tre personerna har gjort? jag har varit snarlika alla tre i olika skeden i mitt liv. Det här händer. Man måste bara vara i nuet. Inte skynda, inte rusa utan bara låta tiden ha sin gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar