Ibland ska man ha lite tur!

 Ni vet när ångesten griper tag i en och man får en stor knut i magen, man känner hur tårar bränner bakom ögonlocken och man vill helst vrida klockan tillbaka?! Jag hade den känslan i veckan.

Kom hem från jobbet, jag har en särskild rutin varje kväll. Addie och Algot får mat, medan de äter byter jag från jobbkläder till sköna hemmakläder och plockar av mig ringar och örhängen. Det var då det hände...

Ringen jag fått av mamma för ca 25 år sedan var borta, den satt inte på mitt finger... jag blev alldeles kall och så ledsen. 

 Jag letade i bilen, i kläderna och slutligen skickade jag till mina kollegor att de som kom först till jobbet skulle kolla papperskorgen - om den flugit av när jag tvättade händerna...

Dagen efter letade jag vidare på jobbet, ingen ring. Kontaktade kollegor som också letade... ingen ring! jag var så bedrövad.

Sitter vid lunchtid i ett digitalt möte när det ettrigt knackar på dörren, jag gestikulerar mot min kollega att jag är upptagen men hon är envis och säger att det är viktigt. 

Framför mig håller hon upp min ring! Ni förstår min glädje, jag blev så glad. Den hade hon hittat på parkeringen utanför bredvid sin bil. En sån tur att det var barmark, ingen snö. Då hade det varit kört. 

Nu ska jag faktiskt lämna in ringen och fixa till den så den sitter bättre på mitt finger.

Ibland ska man ha lite tur...

 Fina, fina mamma - som jag saknar dig!

obesitas

Det har äntligen blivit uppmärksammat att så många människor lider av sin obesitas. Det är på tiden att få hjälp och stöd. 

När jag gjorde min operation 2011 var det något man skulle skämmas över, något man inte pratade om.

Du är inte klok, sa nån till mig. - Du kommer att dö, bli alkolist eller narkoman, du kommer svälta ihjäl mm mm

GP-opererad

Jag är så glad att vi upplyser människor och att vi kan hjälpa de som behöver hjälp.

Blir varm i mitt hjärta när jag läser om Mien i inslaget ovan.

Ha en fin dag!

Februari och äntligen har jag köpt gymkort

 Det är inte en dag försent att jag i dag började träna på gym igen. Har skjutit det framför mig så länge. Hittat olika anledningar till att jag inte kunnat börja. Men i veckan tog jag mig till Gotlands Idrottcenter här i Fårösund för att köpa mig ett årskort. 

Idag tränade jag för första gången på riktigt efter mina knäoperationer, kan ni gissa hur skönt det kändes? Jag hade nästan glömt bort hur lycklig man blir efter ett pass...Det är precis detta som gör en glad = endorfiner.

Nu ska jag bara komma igång att äta rätt också. men det brukar gå lite hand i hand.