Förra gången skrev jag hur enkelt allt var, idag känns det inte så enkelt.
I söndags hade vi en fantastisk dag här hemma och pysslade i trädgården och grillade korv med barnbarnet och sonhustru.
Mot kvällen började jag känna mig lite låg och fick magkatarr, den blev bara värre och värre trots att jag tog omeprazol.
Måndagen kom med ännu mer magvärk, ont i huvudet och feber.
Gav upp mot sen eftermiddag och åkte in på akuten.
Blev inlagd i väntan på röntgen som utfördes i tisdags. Där såg man att tarmarna hamnat lite i olag.
(Blodtryck, puls, feber och andning mättes regelbundna tider. Kändes tryggt att de kom när man var som dåligaste. Man kände sig sedd.)Avvaktan till dagen efter, då bestämdes titthålskirurgi och jag sövdes. De hittade ingen direkt anledning till det magonda men ev en liten vridning av tarmarna hade orsakat det.
(Vid operationen fick jag två kanyler i handen, en som vi använder och en ifall vi behöver, sa den goa glada operarionssköterskan från Norrland)
Man bestämde att lika bra var att kolla med gastroskopi i magsäck o övre del av tunntarmen.
Sedan fick jag smörgås, det var fantastiskt gott efter allt flytande, men ack så svårt att äta.
Jag fick åka hem efter det gjorts igår (torsdag). Skönt! Längtade hem verkligen.
Tyvärr dock utan riktig diagnos ställd, men så är det ofta med magar och ibland med gastric bypass opererade.
Jag är tacksam att vi har så fin sjukvård som vi har. Blev vi omhändertagen och väl undersökt. Känns som om man nu börjar ta gastric bypass opererade på mer allvar. Det känns skönt då det börjar bli många av oss därute i världen.
Idag sitter jag lite utomhus med katten Algot som sällskap...
Men såklart också busan Addie...

Ta hand om er😍