Ur verkligheten: Depressionen ökade - tog beslutet att göra en Gastric Bypass!

Vänner! Idag kommer den första histiorien som skildrar vägen till ett beslut om att göra en Gastric Bypass. 

DEL 1:

Så länge jag kan minnas har jag varit överviktig…

 

Under hela min skoltid kände jag mig alltid stor och var alltid störst i klassen. Mitt största intresse var fotboll och jag var med i laget, även där var jag störst och fetast!

Jag har en syster som är 4 år äldre än mig. Mitt minne säger mig att jag alltid var större än henne. Det kändes så jobbigt och så pinsamt!

Åren gick och jag blev vuxen, träffade min man. Då vägde jag 82 kg till mina 160,5 cm, han älskade mig som jag var.  Men det kunde inte uppväga det jag kände inombords.

Vi var lyckliga och lyckan var stor när jag kunde stoltsera med min graviditet, men lyckan över bebisen blev på kostnad av en viktökning på 30 kg! När mitt barn föddes vägde jag 119 kg.

Strax efter amningstidens slut blev jag gravid igen, en liten pojke kom till världen och jag hade inte fullt gått upp lika mycket i vikt utan vägde 113 kg vid hans födelse. Trots att det sägs att man går ner under amningstiden så stod mina 113 kg fast som i berg. När min son var 1 år tog jag en kur och gick ner 10 kg, jag lyckades hålla vikten några år där jag pendlade mellan 93-103 kg.

När jag blev gravid nästa gång vägde jag 93 kg, när hen föddes hade vågen hamnat på 115 kg. Under kommande året lyckades jag endast gå ner 1 enda kg.

 

Det var fruktansvärt då jag inte ens kunde leka med mina barn på golvet! Jag blev deprimerad och till slut bestämde jag mig för att göra något åt det. Jag tog beslutet, med min mans stöd att genomföra en gastric bypass operation. Här fanns inget återvändo, det var definitivt och operationen skulle ske vid privat aktör.

På invägningsdagen vägde jag 114 kg, detta var år 2012 och prislappen blev 100 000 kronor. Mycket pengar, men för mig var det värt detta. Jag skulle äntligen få hjälp.

 

Inför operationen var jag tvungen att gå ner 4 kg, för att göra detta surfade jag runt på nätet och hittade en passande diet för mig som hette ”lasarettsdieten”. På operationsdagen vägde jag 4 kg mindre och kände mig så lycklig för det.

Så kom dagen med stort D. Dagen då mitt liv skulle förändra sig. Inskrivning gick bra, hade min mor med mig som stöd och det kändes skönt.

 

Vaknade upp dagen efter operationen till att lära mig att äta på ett nytt sätt. Det gick bra, sakta men säkert. De serverade en morotssoppa som smakade äckligt, men det var bara att äta.

De kommande månaderna var tuffa, jag mådde så dåligt och jag fullkomligt ”rasade” i vikt och det gjorde så ont i min kropp och min hud ömmade – men jag var lycklig! Jag gick äntligen ner i vikt, kläderna hängde allt lösare på min kropp och mitt mål var i sikte. När jag något år senare vägde 69 kg kände jag att jag kommit hem till den kropp jag skulle kunna vara nöjd med.

Operationen och dess viktnedgång har gått bra och nu börjar livet på nytt… ett liv med nya krafter och nya utmaningar, hjärnspöken och annat.

Tack till dig som delade med dig av din historia, jag ser fram emot att ta del av din nästa historia. När du tar tag i livet med nya krafter, utmaningar och hjärnspöken. Du som läser här, kommentera gärna inlägget så att personen bakom historien får ta del av dina tankar. Du kan vara anonym! Att vi delar våra historier hjälper alltid någon.