Måndag, startskottet för veckan

• 
  

  Veckans första dag drog igång med lämning på hunddagis vilket innebar en längre biltur för mig. Det gick bra. Är nöjd och glad över att äntligen vara lite oberoende och köra själv. 

  
  

  

  Addie var förberedd och väldigt glad för att få åka till sina kompisar. Fantastiska tjejer som hjälper mig på bästa sätt🙏

  

  
  

  Dagen spenderades till största del hos mamma. Vi tvättade, klippte, rullade och fönade hennes hår. Hon blev så fin och verkade nöjd och ganska trött efter detta. 

  

  Min mamma 93 år ung! 

  

  De säger jag är lik min mamma❤️

  

  På detta foto är min mamma 20 år, så vacker💗

  

  
  
  

Tips: Baka ett gott bröd - som någon annan kan äta!

Hej allihop! 

Tänkte tipsa om ett riktigt gott bröd idag, själv kan jag inte äta det - eller jag kan äta lite. Men det är roligt att kunna bjuda på ett riktigt gott och fint bröd till grillkvällarna i sommar. Lätt att ta upp ur frysen och servera till salladen och grillningen.

Visst ser det gott ut? Du hittar receptet hos Madame Edith på expressens "Allt om mat" receptblogg: Buffébröd

Ett brödrecept som du kan prova och som fungerar ganska bra även för mig är detta:

Jag kommer inte ihåg vart någonstans jag fått receptet men fick det strax efter jag börjat äta riktig kost efter min operation - sjukt länge sedan.

LCHF bröd i form

3 dl linfrö

3/4 dl hasselnötter

1 dl skalade sesamfrön

50 g fiberhusk

3/4 dl sötmandel

2 tsk bakpulver

2 krm salt

50 g smör, smält

1 dl creme fraiche

250 g keso naturell

6 stycken ägg

Gör så här:

Börja med att sätta ugnen på 175 grader och smält sedan smöret. Låt svalna något innan du börjar mixa nötter och frö (inte linfröna de ska vara hela) till ett mjöl. Rör sedan ner linfröna. Blanda alla ingredienserna och häll smeten i en klädd (bakplåtspapper) avlång brödform. Grädda limpan i ca 1 timma och 10-15 minuter. Ta sedan ut det ur ugnen och låt svalna på ett galler under bakduk.

Lycka till!

En tanke om hur livet förändras så snabbt...

 Igår var jag på en träff där vi diskuterade bland annat hur mycket vikt man tappar efter en gastric bypass-operation. Att länge levat i en bubbla där man enträget försöker att dölja alla kilon på sin kropp. Att man inte kan förstå att man ändå anpassar sig så bra. Det nya jag...blev den nya verkligheten och nu vet jag inget annat.

Går det verkligen så fort? Ja, för en del av oss går det så fort. Viktminskningen kommer snabbt och det första året åker man på den där räkmackan och kan äta nästintill allt som magen och kroppen accepterar och ändå går man ner i vikt. Sedan kommer den där verkligheten ifatt en, en del av oss får kämpa lite hårdare med de sista kilona och andra ja de har fått behålla den där räkmackan även ett andra år.

Men visst är det fantastiskt att se resultatet, när man i många år kämpat med sin jojobantningen. Att kunna ta fram den där gamla kartongen med kläder som man inte kunnat ha på flertalet år... Härligt, härligt. 

Jag ställde en fråga och någon ville veta...

Eftersom jag skriver ganska mycket här, så skrev jag ut en fråga om någon ville veta något. Jag fick bland annat ett mejl som jag fann lite intressant, ska försöka skriva lite om detta här nedan. (Att tänka på är att jag utgår från mina egna tankar, mitt sunda förnuft. Jag har ingen medicinutbildning, har du ett beroende ska du alltid vända dig till sjukvården där du får specialisthjälp.)

Att vara matberoende, att alltid tänka på vad som ska in i munnen - hur gott allt smakar. Eller ångesten över att man inte kan vara utan att stoppa saker i munnen.

För mig har det alltid handlat om att jag småätit, jag har aldrig sett mig själv som beroende av mat, kakor eller godis. Men egentligen så är man ju det till en viss del, man bygger upp ett beroende där man vill ha mer av det söta/goda. Sedan kan det goda vara både godis, mat, läsk eller andra saker. Hur rädd är man inte då för att göra en operation?! Man vill ju vara smal, snygg och välmående. Men någonstans på vägen finns spöket, det där spöket som säger att du kommer att misslyckas och även efter operationen kommer du hitta sätt att smussla i dig av de godsaker du vill ha. 

Vad händer då när man helt plötsligt inser att man håller på att skapa ett nytt beroende? Man har i sin ångest hittat ett sätt som dämpar mardrömsspöket som hela tiden knackar en på axeln. Det är rinnande, lättsmält och det smakar himelskt och alla problem försvinner?!

Jag talar om alkohol! Idag har det blivit mer upplyst att man finner det som en stor risk att man utvecklar alkolism efter en operation. Det ger en mättnadskänsla och det ger tillfälligt ett lugn. Eftersom man inte längre kan dämpa sin ångest med mat eller liknande så fungerar det att göra det med alkohol. Läs gärna mer på HOBS sida: Nya Alkoholvanor. 

1. Vad gör du om du misstänker att du har ett beroende? 
2. Om du känner att du är på väg in i ett beroende? 
3. Att du är rädd för att du kanske kommer att skapa ett beroende längre fram?

1. Jag vill gärna be dig att om du misstänker att du har ett beroende kontakta då sjukvården och få proffisionell hjälp direkt. Du kommer inte klara det på egen hand. Ta hjälp av någon närstående, inom eller utom familjen eller en god vän. Försök att vara modig och be om hjälp. Ta kontakt med din vårdcentral och ta kontakt med din dietist, ta hjälp av psykolog. 

2. Är du orolig för att du kanske dricker lite för ofta och för mycket. Fråga din partner eller någon annan i familjen. Be dem vara uppriktiga. Sök hjälp och ta emot hjälp, även om det är svårt eller det gör dig ledsen.  Ta kontakt med din vårdcentral och ta kontakt med din dietist, ta hjälp av psykolog. 

3. Om du är orolig för att du kommer att skapa ett beroende längre fram, sök hjälp redan nu. Ta kontakt med din vårdcentral och ta kontakt med din dietist, ta hjälp av psykolog. 

Inte ett lätt ämne att skriva om, det finns många olika sorters beroenden. Där endel äter för mycket - äter andra för lite. Man kan missbruka på många olika sätt. Jag skapade vår grupp "Hälsa för Gastric bypass-/Gastric sleeveopererade" för att jag under mina år som opererad förstått att det inte finns så mycket stöd för oss. Där vi borde få hjälp efter hemkomsten som nyopererad och fråntagen möjligheten att äta som vanligt inte finns, så hamnar man direkt utanför. Kanske man inte kan se skillnaden för att man fortfarande är ensam. Det är stöd och hjälp som man behöver om man ska lyckas med sin operation. Detta stöd kan komma i olika former, t ex partner, familj, vänner eller om man väljer en egen dietist och psykolog. 

Men möjligheten att den finns inom sjukvården borde vara obligatorisk. Jag hoppas att detta inlägg ger dig en tanke, var du än befinner dig i din resa att vara uppmärksam på dig själv. Kom ihåg att alltid berömma dig själv för varje lite steg i rätt riktning.