Jag slutade träna på gymmet. Jag slutade att ta promenader med hunden. Jag slutade att gå i trappor om det fanns hiss. När min läkare på ortopedmottagningen sa att det vara dags att sluta kämpa och ta emot hjälp så slutade jag att skjuta undan tanken på att det var dags för operation och en ny knäled.
Nu är det gjort på vänster ben. Nu har jag fått en halvprotes där.
Så här såg mina knän ut innan operation. ingen vacker syn alls. här ser man tydligt att insidan av knäna är det i stort sett ben mot ben. Oskönt kan säga er. Nu har jag fixat till det vänstra knät och det ser ut så här med protesen:
spännande eller hur? Att de kan fixa till det så att det blir bättre och man slipper smärtan. Nu har kirurgen gjort sitt och nu är jobbet mitt att se till att det blir så bra det kan bli. Har fått ett häfte med instruktioner på hur jag ska röra mig, hur jag ska träna och restriktioner på hur mycket jag ska böja mitt knä. Just nu är knät ömt, svullet och det är svårt att röra sig. Men för varje dag blir det lite lättare. Att följa sitt träningsprogram har jag förstått är det viktigaste just nu. Att inte fuska utan trots smärta göra det som krävs av en.
Idag firar jag att jag varit opererad i en hel vecka.
Jag mår bra. Men som jag förutspått så tycker jag att livet är lite tråkigt när man inte kan vara som vanligt. Jag blir lite rastlös, men som tur är så är jag ännu ganska trött efter detta och måste vila en del.
